…och jag sitter invalidiserad på mitt rum och äter barszcz*.

Diskbråcket har jävlats sedan igår vilket innebär att jag har haltat i över 24 timmar nu. Känner mig som dr House när jag går runt och stöder mig på mitt paraply och slår till folk med det lite då och då… Har varit riktigt grinig idag.
Däremot var vår övningslärare snäll. Hon sa: ”It has been really nice to teach your group this year. You are smart and can answer my questions.” Vad hon inte vet är att hon hade oss förra året också, och då var hon inte lika trevlig…
Vi hade ett litet miniprov idag. Ett jättebra case bestående av ca 15 frågor om en tjej med Turner’s syndrome. Turner’s är vi experter på nu, Linn och Noor och jag.

Efter skolan blev det biblan i stan för min del medan Linns tandläkare på Madison försökte fixa allt hon förstört med sin laserterapi. Efter 30 minuter, 3 lidocaininjektioner och nån konstig tablett hade stackars Linns smärta försvinnit såpass mycket att hon kunde prata och äta. Och då passade det ju bra att bege sig hemåt för lite chocolate-chip-cookie-making! Mmm-mmm-mmmmm!! Lägger upp bilder imorgon. :)

Nu är det date med mr Man som gäller.

Pusspuss

Sexig inför daten med Jakie…haha

*polsk rödbetssoppa

…känner jag just nu. Hade behövt 3 till för att ligga i fas med mitt pluggschema.

Biblioteket i stan var underbart. Varmt och fin och tyst och helt jävla tomt. Ca 10 pers i lässalen varav 6-7 var svenska. Det känns ju nästan som om man är hemma.

Ikväll är Jakob på konsert i Köpenhamn och jag är grön av avund. Det var längesen man var och såg något bra…
Usch vad jag saknar dig din lille skit. Varför bor du inte här hos mig?

Idag visar stegräknaren 11000 och dagens lärdom är att man aldrig ska lämna ut sitt nr till polacker som vill lära sig norska.

Nu när jag äntligen är klar med kardiologin kan jag börja plugga pediatrik på riktigt. Och gissa vilket kapitel jag börjar med? Hjärtat såklart!
Den 15e december har vi en skriftlig tenta, som man måste klara för att kunna göra den praktiska och den muntliga tentan. Läskigt läskigt, men vad gör man?

Idag har skolan varit oerhört tråkig, eller jag har väl rättare sagt varit oerhört trött och inte orkat lyssna så mycket. Och så var det en unge som skrek som om den höll på att bli mördad hela exercisen och det gjorde ju det hela lite extra störigt.

Efter skolan tog jag och Linn spårvagnen till madison och handlade lite quality food, sen gick vi hem och var inte hemma länge innan vi begav oss ut på 30 minuters powerwalk. Nu känner man sig riktigt duktig!

Och den här beskriver min dag: För jävlig men ändå bra på något konstigt sätt.

Har haft migrän hela dan men fick 9 av 10 på kardiotentan! Det är ju bra. Äntligen är det lilla helvetet över.

Nu är det dags för städning, sen powerwalk (haha), sen date med min älskling. :)

Oskar insisterade på att få ta den här bilden imorse…