Jag har glas under fötterna.
De spelade kass musik på Absinthe ikväll.
Sopranos hade stängt.
Så mycket är så långt borta…
Ändå är livet fortfarande värt att leva!
När jag ser den här videon väcks moderskänslorna till liv i mig. Jag vill bara lyfta upp den lille pojken, krama om honom och säga att allting kommer bli okej…
When you were small and crawled out the river
We thought you were an animal
Then you returned, your parents house there felt
Like a thousand years ago
And when I was small, and living underwater
At the bottom of a great black sea
Silent and floating, there with my brother
Now it don’t mean much to me
Oh when we met, our bodies remembered
That we were only animals
We’ll build a house, and keep out the water
Until its kicking can’t be felt at all
And in the radio’s hot sun
We knew nothing of the other side
In the radio’s hot sun
We felt it’s light right behind your eyes
In the radio’s hot sun
We knew nothing of the other side
In the radio’s hot sun
We felt it’s light right behind your eyes
Just nu får jag mitt från en man som lever på att fixa internet snabbt och enkelt till intet ont anande studenter som sedan upptäcker att de kan få extremt mycket snabbare uppkoppling för samma pris.
Det känns verkligen dags att byta, jag och Oskar har haft den här killen i 1,5 år nu, och han kommer verkligen och hämtar sina pengar när som helst förutom vid tidpunkten man har avtalat. Han borde hämtat sina 315 zl av mig idag, men jag antar att han kommer imorgon eller nån dag i nästa vecka kl 00.30. Suck.
Nu har jag städat rummet grundligt (dammsugit 25 kvm i en timme) och lagat en underbar köttfärspaj som kommer skrika ”ät mig!” om ca 20 minuter. Mmmm-mm-mmm! Efter maten blir det 100% onkologi!
Hade en konstig dröm för någon vecka sedan, där jag upptäcker att jag är på smällen. I vanliga fall när jag har den här sortens drömmar (ja, jag har dom ofta) så skriker jag av förskräckelse och gör abort, eller så får jag reda på att det är för sent att ta bort det lilla livet och tvingas föda ungen trots att det är det sista jag vill göra. Då känner jag alltid att mitt liv är förstört.
I den här drömmen var det inte så, jag upptäckte att jag var gravid, och jag tänkte efter. Insåg att jag var lyckligt lottad som kunde få barn och bestämde mig för att behålla det. Födseln gick på ca 2 minuter och när jag fick se min son så smälte jag inombords. Han var det vackraste barnet jag någonsin sett. Han hade hoppat över röda-alien/vårdpakets-fasen och gått direkt till att vara så där underbart babyknubbig och blek. Han hade stora mörka ögon och pratade lite redan första dagen.
Döpte honom till Fabian, och gick direkt från BB till Galeria Baltyczka med Linn för att köpa sånt som behövs, typ babytvål, blöjor, kläder, etc. Hittade dock ingenting.
Satte mig på att café med djn från Absinthe och drack kaffe och pratade. Han sa att han hade många barn själv.
Jag var så otroligt lycklig och var så stolt över min lilla Fabian….
Sedan dess har jag varit mer öppen för det här med barn, men jag står fortfarande fast vid att det blir ett kejsarsnitt när det väl kommer till kritan.
Var på Multikino tillsammans med Linn, Noor och Amara och såg Julie & Julia. Riktigt bra film, men absolut inget för killar. :) Nu är jag iallafall helt plötsligt extremt peppad på att laga mat med vin i, till exempel coq au vin och boeuf bourgignon… Det blir alltså franskt tema på nästa vecka! Eller kanske en lyxig söndagsmiddag? Hmm…
För övrigt är det -2 grader i Gdansk just nu. Dags att köpa vinterjacka…
Livet går så jävla fort. Man är ung och dum och trots det tvingas man fatta beslut som kan få stigen man går på att svänga av rejält, och rätt som det är så står man där, framför ett stup som sträcker sig miljontals meter in i jordens brinnande kärna. Då inser man att man lever, att allt som händer omkring en faktiskt är på riktigt. Att det kan vara min kropp som ligger där på metallbritsen imorgon, naken och kall och stel.
Man är så bortskämd med andra chanser, men i de stora, avgörande valen i livet har man bara en, och det är så lätt att välja fel…